Mors dag och en stackars systeryster

Idag är det mors dag, min första. Jag har dessutom namnsdag idag (Veronica). Sa till Jens för ett par veckor sen att eftersom det är min första mors dag och namnsdag på en och samma dag så borde det ju verkligen slås på stort! I min familj har vi aldrig firat namnsdagar mer än med ett grattis, men det är väl aldrig försent att börja tänkte jag;)
 Tanken var nog egentligen att jag skulle få frukosten lagad till mig (men inte serverad i sängen=(), fast när jag vaknade, 9.30, så var det hög tid att ge sig av, så det var bara att i princip ställa sig upp, ta på sig kläder och kliva ut till  bilen. Jens skulle, med hjälp av A, riva ut golvet och heltäckningsmattan i nya lägenheten eftersom dom kommer och börjar måla imorgon, och tanken var att jag skulle skjutsa honom dit och sedan dra vidare till Stjärnhov och våldgästa mina kära föräldrar, och framförallt mamma idag, utan förvarning=)
Dom blev riktigt förvånade, och jätteglada såklart, när jag och Caspian svängde in med bilen på uppfarten. Mamsen fick ett fång blommor för att hon är världens bästa, och vi har haft en fantastiskt skön dag i solen. Har fått massa färg men blev (solskyddet till trots) lite väl röd på nyckelbenet=S Tur att det inte svider iaf!
Min lilla Casp och jag badade badkar, jedrans vilken liten firre! Hade fullt sjå med att lyckas hålla kvar honom, som han slingrade sig<3 Tror han ska få börja babysimma med mormor, hon kan ju det där redan, slipper man betala massa pengar för dyr kurs=)

 Moster Ellinor är för tillfället handikappad=/ I höstas välte hon och en kompis till henne med en cykel, vilket resulterade i att hennes korsband gick av (maximal otur). Så i december opererade hon minisken, och i onsdags var det dags för operation nr 2: Att sätta korsbandet på plats.
 Och oj vad ont hon har haft efteråt=( Min fina systeryster, mått illa av morfinet dessutom, och knappt fått i sig ngn mat. Nu på eftermiddagen fick jag veta att varken mamma eller pappa har möjlighet att vara hemma med henne imorgon. Eftersom hon har så ont och behöver två kryckor för att ta sig fram så är det lite svårt för henne att klara sig själv, hämta vatten, fixa mat, osv. Så jag bestämde att Caspian och jag skulle sova kvar här och finnas till hands för henne imorgon, så hon slipper kånka runt och bara kan vila upp sig och benet.
Vi längtar efter pappa Jens så klart, men jag och Caspian får ta igen våran förlorade pappakärleksdos imorgon!<3

Oförskämt snygga ben för att ha genomgått operation precis, eller vad säger ni?

Lite läbbigt tycker jag, att dom har borrat och knölat i knät på´na..
Hmf, ja, nu kan det ju bara bli bättre iaf=)