Vill du också ha en majskrok på ögat?

Hallå!! Såhär enochenhalv vecka in i Flyttkaoset och ensammedbådabarnen-livet så kan jag konstatera att jag är Slut. Men i motsats till vad många kanske tror, så är det inte barnen som är det "tunga lasset". Nej, som ensamstående skulle Jag nog klara mig alldeles utmärkt ur den aspekten. Vad som däremot känns tufft är Flyttkaoset. Alla saker man packar upp och upp och som aldrig tar slut. Och sällskapet (jag är ju ett socialt monster). Nu ska jag inte skönmåla mitt äktenskap och påstå att vi sitter varje kväll när barnen lagt sig, med en ostbricka och ser varandra djupt i ögonen och pratar om livet och drömmar. För så är det ju inte riktigt.

Men ofta pratar vi, och även när vi inte gör det så finns ju möjligheten där. Lyxen att kunna dela sitt liv med någon varje dag, i stort och smått, den saknar jag! Jag känner mig kort sagt lite sällskapsjuk nu😉


Den här korven har hållit mig sällskap hela dagen. GUD vad jag älskar! Och pussar ihjäl. Melker är gosig på ett helt annat sätt en vad Caspian var. Melker kramas liksom, lutar huvudet emot och kan ligga länge (med bebismått mätt )och bara mysa.

Idag har vi uträttat ärenden och farit runt hela Söderort. Har vart på ÅVC och slängt skräp, men inte orkat packa upp en enda kartong här hemma.
Efter föris gick vi till parken en stund innan vi köpte med oss thaimat hem. Orkade verkligen inte ställa mig vid spisen, så den energin sparar vi till nåt annat😊

Nu blundar jag för den här röran och går och lägger mig. Nåt ska man ju göra imorgon också😂😭 Godnatt!