Det handlar om mig

Intensiva veckor är det som passerar nu, och fram till midsommar (och ledigheten) kommer allt bara gå i ett.  

Jag hoppas att jag ska hitta mer tid att blogga, för jag hittat fler och fler saker att blogga om. 

Som det här fenomenet att man fortfarande ser ut som ett UFO för gemene man om man väljer att bo kvar i (och som i vårt fall flytta ännu mer in i) stan när man har småbarn och är en etablerad familj. Som att längtan efter gröna skogar och villaliv per automatik blir större, eller att man helt enkelt bara borde "för barnens skull". 

 Såna saker skulle jag gärna dryfta lite närmare med er. 

För mig är det självklart att alla väljer sitt eget, men ändå är folk SÅ snabba på att kommentera eller rentav förakta andras val (jag är inte alltid bättre själv;)även om jag veeerkligen försöker).

Jag är ju själv uppväxt på "landet", med skolbuss och idyll och charm och allt vad det innebär. Och jag förstår verkligen vad det är som lockar. Jag hade nog kunnat tänka mig det själv, i ett annat liv. Men i just mitt och Jens liv passar det inte. Vi är stadsråttor😁