Att lära och utvecklas är som att pumpas med adrenalin och sedan erövra världen.
Jag började som bekant plugga redan i oktober förra året. Heltid i samband med föräldraledighet för att jag kände att jag ville komma vidare. Herregud inte ens hälften av min potential har jag hunnit utnyttja.
I mars påbörjade jag utbildningen till personaladministratör, eller HR-assistent (som utbildningen är omdöpt till). Ett par veckor därefter började Caspian på dagis och jag fick mer tid att verkligen fokusera på det jag lärde mig. Där börjar spiralen uppåt och jag börjar leta jobb för att bre på med ännu mer kunskap.
Och jobb får jag med en gång. Jag anar inte då hur fantastiskt det kommer bli!
I samband med att Caspian föddes återuppväcktes ett driv inom mig som nog alltid har funnits där, men som varit vilande till förmån för att bara "vara" i livet. Strula runt, fundera, tjäna sitt leverbröd och ha över till nöjen.
När Caspian föddes kom jag plötsligt till min rätt. Om jag kan skapa något så fantastiskt som honom, då kan jag göra precis vilket underverk som helst. För både mig själv och andra.
Självgod? Nja, självinsikt snarare. Jag har insett att jag är en fantastisk människa med många unika egenskaper som de flesta skulle döda för att ha i ett och samma paket.
Förutom social, rolig, empatisk, sympatisk och generös är jag också intelligent och snabblärd. Jag har dessutom förmågan att tala inför folk, att underhålla folk och att få människor att lyssna. Jag är också en god lyssnare. Jag är en ledartyp med förmågan att vara ärlig: på rätt sätt och när det behövs.
Jag har känsla för tillfällen och anpassar mig lätt efter situation och sällskap. Förutom allt detta är jag också ödmjuk (även om ovanstående får det att inte låta så i era svenska öron).
Få människor tycker illa om mig. Men dem som har gjort det, har gjort det med råge.
Just nu lär jag mig tusentals nya saker på jobbet. Jag suger åt mig som en svamp och ju mer jag vill lära mig desto mer kunskap matas jag med. Det är en enorm adrenalinkick att komma hem varje dag med nya kunskaper i huvudet som snurrar och snurrar och jag blir helt till mig!
Efter att ha jobbat inom barnomsorgen så sa jag sådär klyshigt att "nu är det min tur att lära, istället för att lära ut till andra". Och lär mig gör jag. Varje dag.
Men inte bara från jobbet i sig förstås, utan från kollegor och skolan också. Jag lär mig om gruppdynamik och konflikter. Jag lär mig om konfliktlösningar och om de små sakerna som blir stora när de får ligga och gro för länge.
I den takten jag lär mig nya saker nu känns det som att jag kommer ha erövrat världen om 5 år.
Och den känslan är ju bara förjäkla skön!
(jag var väldigt speedad och hög på känslan när jag skriver detta. Därav den intensiva och något röriga texten)